SVERIGES NATIONALDAG

Sveriges nationaldag firas sedan 1893 till åminnelse av Gustav Vasas kröning 1523 och av 1809 års regeringsform.

Den blev officiellt Sveriges nationaldag 1983. Innan dess kallades den för svenska flaggans dag.

Nationaldagsfirande utanför kommunhuset i Orsa 6 juni 2017. Foto: Orsakompassen.

Affisch från svenska flaggans dag 1916. Det första året som denna dag firades.

Original G. Ankarcrona 1916.

Foto: Nordiska museets fotoatélje,

Nordiska museet.

DEN SVENSKA nationaldagen kom till i början av 1890-talet, med inspiration från Norge och Danmark, som hade sina nationaldagar den 17 maj respektive den 5 juni. Det fanns flera förslag på tidpunkt för en svensk nationaldag, bland annat midsommardagen. Andra förslag var den 6 och 30 november. Det slumpade sig dock så att Artur Hazelius arrangerade en vårfest vars sista dag inföll den 5 juni. Han kallade denna dag för en ”nationalfest till firande av våra historiska minnen imorgon tisdag den 6 juni”. Den 6 juni inföll på Gustafsdagen, som hade blivit en vanlig förekommande namnsdag. Det bestämdes senare att man på Gustafsdagen skulle fira årsdagen av Gustav Vasas val till Sveriges kung 1523 och 1809 års författning.

 

I BÖRJAN var flaggor ett vanligt inslag i nationaldagsfirandet, trots att flaggor var tämligen ovanliga vid denna tid. Flaggbruket till lands i Sverige är inte så gammalt.

Länge använde vi, liksom de flesta andra nationer, riksflaggan huvudsakligen till sjöss och då vanligtvis tretungad. År 1873 hissade man för första gången en svensk flagga på det kungliga slottet, något som möttes med skarp kritik. Många menade att en flagga inte alls hade på land att göra. Det kungliga exemplet följdes av vissa ståndspersoner och därefter restes flaggstänger och hissades flaggor på prästgårdar, järnvägsstationer och skolgårdar och snart var flaggningen allmän.

 

DAGEN VAR en inofficiell nationaldag fram till 1916, då den instiftades som svenska flaggans dag. Först 1983 blev dagen officiellt Sveriges nationaldag och 2005 en officiell helgdag.

Texten är hämtad från

Nordiska museets hemsida.